2010.01.14 Film

Jag vet inte hur man recenserar en film. Det skiter jag rätt hårt i dessutom. Igår låg jag i någon form av feberångestskit hela dagen med helt sjuka drömmar. Det är dock lite bättre idag. Iallafall med febern men har varit nerbäddad hela dagen. Jag såg just en film, och det är inte ofta som filmer skakar mig, det finns ett par typ: Hela Modstrilogin, Hammarbys års dvd från 2001 samt Wir kinder vom Bahnhof zoo, taglinen på IMDB säger allt: "At 12 it was Angel Dust. At 13 it was heroin. Then she took to the streets".

Hur som helst, nu har det kommit en nu, den danska (dom är jävliga på att göra filmer) Se min kjole som får en att tänka efter, tänka mellan raderna och framförallt tänka mörkt och djupt. Det kan nog vara svårt för den som inte riktigt är där än...eller än, men inte är där alls. Jag tror att ärr på armarna är nån form av rop på hjälp samtidigt som det faktiskt tar en del smärta ifrån. Det är skönt när det gör ont och det är skönt med blodet, jag undrar dock om det alltid måste finnas en djup och svår bakgrund, kan det inte vara nutiden och framtiden som gör mest ont?

Se min kjole får en stark 8a av mig. Tjejerna i filmen spelar jävligt bra. En svensk variant skulle aldrig funka. Det är en viss skillnad på misären i Danmark och Sverige, enligt vad jag har sett. Fan till och med Norge skulle kunna göra en sån här film och få den att funka, i Sverige skulle det aldrig gå, vi kan inte få det lika skitit, däremot är vi bra på att göra filmer som utspelar sig på  50-60 talet, men den här filmen är nutid och kommer nog vara aktuell en bra bit längre fram.

Har du inte förmågan att läsa mellan raderna så kan du likagärna titta på Arnes Hegerfors självmål och tabbar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback